Sveriges Historia 1920-1965 - några reflektioner

Band 8 i Sveriges Historia med
"Per-Albin husen" på omslaget. Där
bosatte sig landsfadern i det nya
funktionalistiska folkhemet.

I april i år utgavs den sista delen i Norstedts stora satsning på ett nytt översiktsverk över Sveriges historia (1965-). Själv har jag inte riktigt hängt med, utan hängivit mig åt mer specialiserad litteratur. Men när jag upptäckte att min tid - mellankrigstiden - fått sitt band (det näst sista) kände jag att det var dags att läsa något av verken från pärm till pärm. Att det var Yvonne Hirdman som skrivit om mellankrigstiden gjorde det än mer intressant. Hirdmans "Att lägga livet tillrätta" från 1989 framstår som en vattendelare i historieskrivningen om socialdemokratins långa tid vid makten från 1930-talet till mitten av 1970-talet, och som dörröppnare för en mer kritisk hållning. Hon har senare beklagat att den blev just det, och att den öppnade upp för kritik från en höger hon knappast själv tillhör.
Liksom i alla de tidigare banden av "Sveriges Historia" vilar texterna på det senaste inom forskningen, men naturligtvis har huvudförfattarna ett visst inflytande på vad som betonas och lyfts fram som viktigt och vad som inte betonas. För genushistorikern Hirdman är det kvinnans roll och genuskontraktets förändring som ganska påtagligt lyfts fram. Utgångspunkten är demokratins genombrott 1921, då när även kvinnor fick rösträtt. Det framstår som om hon tänkt, att med lika demokratiska rättigheter så borde även kvinnornas makt i samhället öka. Denna frågeställning löper som något av en röd tråd i framställningen, men inte förrän på sextiotalet, mot bandets absoluta slut, kan en sådan omförhandling av genuskontraktet börja synas. Allt tidigare än det framstår som enskilda pionjärinsatser. Inte ens kvinnoförbunden framstår som kämpande för jämlikhet i den bemärkelse vi i dag lägger i begreppet, och socialdemokratin framstår verkligen inte som föregångare, trots Alva Myrdahls (som Hirdman skrivit en biografi om - "Det tänkande hjärtat") betydelsefulla insatser. Eftersom inget egentligen i grunden förändrades, knappt ens ifrågasattes, kanske det är tveksamt att låta denna fråga få så stort utrymme. Kvinnans plats var under den här tiden i hemmet.

Men dessa delar är trots allt inte så omfattande att de skymmer allt det andra som verkligen hände under mellankrigstiden och som hon berättar om med bravur. Särskilt förtjust är jag över hur hon sätter 1933 i centrum och hur den svenska kompromissinriktade politiken kan ses som en direkt reaktion på hur illa det gick i Tyskland, och även hur senare kapitel av de andra författarna sätter Sverige i ett internationellt sammanhang. Det är viktigt för att förstå den Svenska demokratiska resan och hur Sveriges historia präglades av en internationell omgivning.

Det här är framför allt folkhemmets tid. I praktiken och såhär i efterhand framstår folkhemssverige lätt som en slags uppfostringsanstalt, där människorna skulle lära sig att agera rationellt och efter de senaste nya vetenskapliga rönen, uttolkade av en växande kader av expertis. Man kan se det som ett slags assimileringsprojekt där svensken skulle lära sig att förstå och uppskatta "rätt" saker, där det rätta oftast framstår som, modernt javisst, men utformat efter borgerliga normsystem och ideal. Expertisen kom knappast från arbetarklassen själv. De sju infällda specialavsnitten (några av huvudförfattarna och några av utomstående experter) vittnar alla på olika sätt, mer eller mindre om det här. Mina två favoriter är "De stora husen och de små människorna - Sjuka fattiga och andra", om de människor som föll utanför folkhemmets ram, hur de behandlades och om en av folkhemmets viktigaste lösningar på problemet - anstaltsvård enligt forskningens senaste rön. Det andra av mina favoriter är "Folkets hem - från nödbostäder till miljonprogram" om den resa som Sverige genomgick från att ha haft bland den sämsta bostadsstandarden i hela Europa till att bli ett föregångsland för modern stadsplanering (Då kanske, men knappast nu.).

Sammantaget tycker jag att Sveriges Historia 1920-1965 är väldigt intressant (konstigt va!) och en bok jag rekomenderar alla som vill förstå hur det moderna Sverige vuxit fram (i det närmaste obligatorisk för alla politiker). Den ger även många nya inblickar för de mest insnöade. Tidsperioden är oerhört fascinerande såsom en vattendelare mellan ett gammalt Sverige präglat av auktoriteter och avstånd mellan människor och klasser, till en nation präglad av allt mer likriktade ideal. Det var en tid präglad av framstegstro, på att allt var möjligt, och en tid i grunden och djupt påverkad av den nya spelplan som var demokratins. Den oerhört positiva bild av framtiden som dåtidens människor laddades med kan man idag lätt känna ett visst avund inför.

Sveriges historia sammanfattad i nio band utgiven mellan 2009 och 2013.